Hur är det egentligen med de där pengarna. Kan de ta slut, och med tanke på att de skapas från kreditgivning, måste det inte hela tiden skapas nya pengar för att det ska räcka till räntorna på krediterna? Läs gärna vad jag menar med Pengar och att Skapa pengar.
Jag börjar med en fundering om vad 100 kr räcker till. Du kan köpa 10 kg potatis eller 1 CD-skiva eller betala ett års ränta på ett lån på 2500 kr med 4% ränta. Sen försvinner pengarna, eller? Nej, pengarna finns kvar. De byter bara ägare. Först betalar du de 100 kronorna. Dessa används i sin tur till att betala till skatt, ägare, löner och leverantörer. Pengarna hamnar hos det offentliga i form av skatt, butiksägaren, butikspersonal och grossisten eller bonden.
När det gäller räntebetalningen hamnar pengarna hos det offentliga i from av skatt, bankens ägare, bankpersonalen och den som lånat pengar till banken i form av ränteutbetalningar. De som får del av de 100 kronorna använder dem i sin tur till att betala sina utgifter och pengarna fortsätter att utgöra betalningsmedel för olika former av handel på liknande sätt som ovan.
Alltså, samma 100 kr kan användas för att betala räntan på flera lån. Hur många gånger de 100 kronorna kan användas på ett år avgörs av hur snabbt omloppet i ekonomin är, dvs hur lång tid det tar mellan att en betalning gjorts tills en ny betalning görs med samma pengar. Om pengar betalas in som ränta en gång i månaden och ut som lön en gång i månaden (typiskt nästa månad), och sedan betalas in som ränta när lönen kommer av den som får löneutbetalningen, kan samma 100 kronor användas för att betala räntor sex gånger på ett år.
Om det skapas 2500 kronor genom att någon tar ett lån på 2500 kronor med 4% ränta behövs det alltså 100 kronor om året för att betala räntorna. 2500 kronor är 25 hundralappar. Pengarna räcker alltså till att betala räntan på lån på 25 gånger 2500 kr, dvs lån på 62500 kr om räntan bara betalas en gång om året. Om pengarna kan användas sex gånger samma år räcker de till att betala räntor till lån på 6 gånger 62500 kr, dvs 375000 kr.
Detta exempel är inte helt realistiskt då pengar används till annat än att betala räntor också, men den teoretiska möjligheten att använda 2500 nyskapade kronor till att betala räntor på lån på 375000 får mig att tänka att någon har glömt att göra sin hemläxa när den påstår att pengar som skapas som krediter och ger upphov till räntebetalningar behöver ytterligare pengaskapande för att täcka räntorna. Det verkar snarare som att pengarna som skapats gott och väl täcker behovet av de egna räntebetalningarna även om pengarna också används till annat än att betala räntor. I det här fallet räckte 2500 kronor till att först betala räntor på ett lån på 2500 kronor och sedan räntor på ytterligare lån på 372500 kronor!
iblandekonomi 
Du gör ett stort logikfel här är jag rädd…
Tänk dig en isolerad by som bestämmer sig för att införa det skuldbaserade penningsystemet. För att få igång det lånar person A 1000 kr och person B 500 kr. De där 1500 kronorna kan nu byta hand hur många gånger som helst, det förändrar inte att banken vill ha tillbaka 1500 + ränta. Om räntan ska betalas måste någon ta ett till lån, som i sin tur bär en ränta som bara kan betalas med pengar från ytterligare ett lån… och så vidare i all oändlighet.
Nej, ditt exempel bortser helt från pengarnas omlopp.
1) Pengarna behöver inte betalas tillbaka med en gång, eller ens vid ett tillfälle.
2) De pengar som lånats ut räcker gott och väl för att betala dess räntor det första året.
De pengar som betalas till banken i ränta behöver leta sig tillbaka till den som tagit lånet för att det ska vara möjligt att fortsätta betala räntorna, tex genom att den som lånat pengarna sköter bankdirektörens trädgård och får betalt för det. Om den som tagit ett lån på 1000 kr arbetar för 100 kr per år och räntan är 50 kr kan denne betala av 50 kr av lånet per år och ändå ha råd med räntorna. Lånet kommer i så fall att vara tillbakabetalt på 20 år. Helt utan att införa några ytterligare pengar i systemet.
Ack, logikfelet var mitt egna! Tack, det där med bankdirektörens trädgård var något jag inte tänkt på alls.
Okej, systemet är inte fullt så diaboliskt som jag trott hittills. Men för att de här lånen ska kunna återbetalas, utan att kräva nyskapade krediter, så förutsätts att 100% av alla inbetalda ränteavgifter letar sig tillbaka till låntagarna eller hur? Direktören skulle ju en dag kunna säga, ”Nej nu har jag inga fler trädgårdsjobb – för att det här ska gå ihop måste någon annan ta ett lån!”
Ja, du har rätt i att pengarna måste tillbaka, men det är ju just det som är vitsen med att äga pengar, att använda dem för att få andra att göra sådant som de inte skulle ha gjort om de inte fick pengar för det, skötseln av bankdirektörens trädgård i exemplet.
I den verkliga världen hamnar pengarna på alla möjliga ställen, och kan normalt sett användas flera gånger på ett år. De används:
som skatt till den offentliga sektorn som i sin tur främst använder pengarna till löner,
som löner till banktjänstemän,
som ränteutbetalningar till de som har satt in pengar på banken, och
som vinstutbetalningar till bankens ägare.
Självklart är det inte just de pengar som du betalar in som ränta som du sedan får som lön, men det fungerar i det stora hela utan att tillföra mer pengar. Pengarna hamnar tillräckligt ofta hos någon som i sin tur betalar ränta med dem.
Vad skulle då hända om alla som har sparkonto tog ut sina pengar i kontanter och gömde dem ‘i madrassen’? Då torde väl det penningsystem vi har idag börja gnissla ordentligt?
Tja, banken lånar ju inte ut sina egna pengar utan dina, som du har insatta på kontot. Det banken skulle kunna göra i teorin är ju i så fall att kräva tillbaka alla lån för att göra utbetalningarna. Detta skulle inte vara praktiskt möjligt eller önskvärt pga att det inte finns så mycket kontanter och att även om det fanns det så skulle inte de som tagit lånen kunna skaffa fram pengar att betala med.
Den möjlighet som finns och som har praktiserats bland annat i Grekland av ECB är att banken får lån hos en Riksbank som betalas ut till banken i form av kontanter. Som säkerhet för lånen från Riksbanken skulle banken använda de befintliga lånen som tagits i banken, som är bankens tillgång.
Riksbanken skulle dock bara kunna tänka sig att låna ut pengar på detta sätt om den litar på banken. Säkerheterna garanteras ju bara genom bankens egna noteringar. Detta med förtroende är centralt. Utan förtroende kan inte pengar existera. Det spelar ingen roll om pengarna är kontotillgodohavanden eller kontanter. Utan förtroende för den som garanterar pengarna har de inget värde. Läs vidare här: Pengar
Jag som hade hoppats på att vi på detta sätt skulle kunna sänka bankerna… 😦
Pingback: Ingen behöver tillväxt | iblandekonomi