Svensk kultur

M och SD i Sölvesborg har konstruerat en ny liten sexskandal. Som vanligt tycker jag inte det sexuella innehållet i skandalen är något att hänga upp sig på. Folk får ha sex på det sätt de själva vill för min del, även politiker, så länge alla som är med vill, får tilläggas.

Det man kan vända sig emot är det sammanhang och det syfte med vilket bilden togs. Poängen var att försvara SD:s stöd för den förda politiken i den senaste skandalen med Peter Lundgren, där den kvinna som uppmärksammade det hela petades från SD:s EU-lista. Att stödja SD:s agerande i den här frågan är mycket tveksamt. Se mer om det här: Tig i församlingen!

Att bilden ens togs kan verka lite svårt att förklara. De inblandade politikerna borde insett risken med det hela. Kanske underskattade de den granskning de skulle bli föremål för, men de kan knappast själva missat vad folk tycker om det kritiserade samarbetet mellan SD och M i Sölvesborg, och borde varit beredda på hur det hela skulle uppfattas.

Nej, det lättaste sättet att förklara omdömeslösheten är nog att de druckit alkohol. Misstanken om detta stärks av att det är en flaska som hålls mellan benen på Niklas Joelsson. Att dricka sig berusad, tappa omdömet och göra destruktiva saker är en central del av svensk kultur och alkohol skulle inte leda till detta om det tex var muslimer istället, som inte dricker alkohol.

Den svenska kulturens vurm för alkohol och det som följer av detta, gör dock inte att jag tycker att människor av andra kulturer är överlägsna. Det går inte att dra den typen av slutsatser utifrån enskilda egenskaper som kan sägas vara vanliga i en kultur. Dels för att det inte omfattar alla individer, och dels för att människovärdet inte definieras av egenskaper hos den eller de kulturer man tillhör.

Kan man köpa fred? 

Hur uppnår man säkerhet för sina medborgare? Om man verkligen satsar på fred, vad ska man då köpa? Om man ska ta intryck av senaste tidens försvarsdebatt i Sverige så blir svaret troligtvis militär utrustning, personal och utbildning. Men finns det något som tyder på att större utgifter för militär verkligen leder till säkerhet och fred.

Stora länder har av naturliga skäl större militärbudget. Därför hittar vi USA, Ryssland, Kina och Indien i toppen av listan över länder med den största militärmakten. Alla dessa länder har varit inblandade i krigshandlingar de senaste tio åren.

Men man borde kanske istället mäta militärsatsningarna i förhållande till antal invånare istället. Eller som NATO-länderna gillar att mäta,  som andel av BNP. I toppen av den listan hittar vi Oman först och Saudiarabien som tvåa. Kan inte påstå att jag vet så mycket om Omans konflikter men det verkar ganska lugnt. Det är mer än vad man kan säga om Saudi Arabien med dess krig i Jemen som tydligt exempel. Hade det kriget haft den allvarliga karaktär det har om inte Saudiarabien lagt så mycket resurser på militären? Tveksamt.

Många av länderna i toppen på BNP-listan är hyggligt lugna länder med relativt låg BNP per capita. Tex: Jordanien, Armenien, Azerbajdzjan och Namibia. Men vissa andra konfliktdrabbade länder sticker ut, såsom Irak, Israel, Kongo, Ukraina, Iran och Sudan. Alla dessa länder har högre militärutgifter än USA som andel av BNP. I botten av listan med under 0,5 % av BNP hittar vi mest lugna länder, såsom Luxemburg, Malta, Irland och Island.

Det är svårt att se någon som helst koppling mellan försvarsutgifter som andel av BNP och säkerhet. Det enda som är tydligt är att länder som drabbats av krig har högre utgifter än andra, och det är kanske inte så konstigt.

Det är tydligare i den första listan, som anger totala storleken på militärmakten, att ju större militär ett land har, ju större sannolikhet verkar det vara att den engagerats i krigshandlingar. Så om man vill att den egna regeringen inte ska anfalla något annat land kan ett bra sätt vara att hålla nere satsningarna på militären.

Och just fred verkar vara svårt att köpa, i alla fall om det är militärer man spenderar pengarna på.

Tig i församlingen!

Jag ogillar politiska skandaler. Särskilt när det har med sex att göra. Sex är så kraftfullt att det får folk att sätta sina egna intressen åt sidan och rösta emot politiker bara för att de drabbats av en sexskandal i pressen. Det är väldigt dåligt för demokratin.

Så det är inte därför jag har problem med Sverigedemokraternas agerande i samband med avslöjanden om Peter Lundgrens agerande. Jag tycker inte att det räcker att man tagit någon på bröstet för att säga att personen är diskvalificerad som politiker.

Det som förskräcker är petningen av Winberg som uppmärksammade ledningen på det som hände den kvinnliga kollegan. Ledningen påstår sig ha pratat med även med den  kvinnan , och det stämmer säkert. Vad har man sagt? Troligtvis att antingen håller du tyst eller så går det för dig som för Winberg. Detta är ett effektivt sätt att säkerställa att nästa gång en kvinna i SD utsätts kommer ingen berätta om det.

Nästan så man funderar på om SD kräver fyra kvinnliga vitten för att motbevisa en man. Men inte ens det kommer räcka i framtiden. Signalen är tydlig, från och med nu är det fritt fram för männen inom SD att tafsa på de kvinnliga kollegorna, och kvinnorna förutsätts tiga i församlingen.