Kan man hacka dig?

Birger Schlaug har tydligen fått sin identitet kapad. Birger Schlaugs identitet kapad, Expressen

Detta är allvarligt, inte bara för att hans personliga konton riskeras, utan framförallt för att han är en politiskt verksam person och att andra kan torgföra politiska budskap i hans namn. För tillfället är bloggen blockerad. Birger Schlaug

Detta är i ett större perspektiv ett problem för demokratin. Jag har själv fått en tankeställare beträffande om mina krångliga lösenord är tillräckligt krångliga, och vilka andra svaga punkter som eventuellt finns.

Annonser

Ingen behöver tillväxt

Tillväxten mäts som ökning av bruttonationalprodukten, BNP. Alltså ökningen av värdet på alla varor och tjänster som produceras i ett land. Värdet kan öka genom att fler produkter produceras, genom att mer värdefulla produkter produceras eller att fler timmar arbetas inom tjänstesektorn. Det är dock långt från säkert att en individ upplever att den fått tillgång till mer värde då ökningen kan handla om att denne köper dyrare försäkringar, köper larm som denne inte ansåg sig behöva tidigare eller betalar för reparationer av sådant som tidigare inte var trasigt. Ökningen kan annars ofta härledas till befolkningsökning då efterfrågan på varor naturligt växer i takt med befolkningsökningen. Så har det till stor del varit i Sverige de senaste tio åren och i en sådan situation ökar inte BNP per person.

Både de som tycker att det är viktigt med tillväxt och de som kritiserar den brukar beskriva att dagens samhälle kräver eller bygger på tillväxt. Jag ska i denna text visa att så inte är fallet.

Ekonomin behöver inte tillväxt

Man kan hävda att ekonomin behöver tillväxt för att fortsätta att fungera. Då menar man ofta sambandet mellan kreditgivning och investeringar. En del menar till och med att vi behöver kredittillväxt för att pengarna inte ska ta slut och att den i sin tur kräver tillväxt. Att så inte är fallet har jag beskrivit här: Tar pengarna slut?

Företag behöver inte tillväxt

Mer specifikt kan man hävda att företagen behöver tillväxt för att kunna överleva. Att detta inte stämmer ska jag försöka visa med ett exempel. För enkelhetens skull bortser jag från inflationen. Företaget har ett eget kapital på 20 000 kr, och banklån på 80 000 kr. Företaget säljer varor för 1 000 000 kr per år. Kostnaderna är 4 000 kr för räntor, 300 000 kr för lönekostnader,  500 000 kr för inköp av produkterna, 100 000 kr för hyra och andra fasta kostnader och 50 000 för avskrivningar relaterade till slitage. Vinsten blir 46 000 kr per år.

Det finns inget som kräver att företaget ska sälja för 1 020 000 kr nästa år för att kalkylen ska gå ihop. Företaget kan fortsätta existera och leverera bra vinster till sina ägare utan tillväxt, med samma budget år efter år.

Kapitalägare behöver inte tillväxt

Men aktieägare då. De behöver väl ändå tillväxt? Annars blir det väl ingen avkastning på kapitalet och våra dyrbara pensioner lever inte upp till förväntningarna.

Nej inte ens kapitalägarna behöver tillväxt för att få avkastning på sitt kapital. Om vi antar att aktierna i företaget som beskrivs ovan har köpts in för 500 000 kr. Då kan kapitalägarna efter företagsskatt plocka ut en vinst på knappt 4% varje år, som utdelning från företaget. Och detta går att göra varje år, helt utan något krav på tillväxt.

För att uppnå den ränta-på-ränta-effekt som kalkylerna bygger på behöver dock vinsten investeras på nytt. Här har vi en lite knivig del av resonemanget som förefaller kräva tillväxt för att de fyra procenten ska ha någonstans att ta vägen. Då har man dock helt bortsett från att aktier köps och säljs på en marknad där det alltid finns aktörer som säljer för sista gången utan ambition att köpa tillbaka aktierna, som till exempel när man säljer av sina tillgångar i samband med uttag av pension. De äldre generationerna säljer alltså sina andelar i företag till yngre generationer som därmed kan öka sin andel av ägandet.

Politiker behöver inte tillväxt

Och politikerna då. Det är ju de som aldrig kan föreslå något utan att påpeka så bra förändringen är för tillväxten. Jo, politikerna har ett mycket lättare jobb om det varje år finns ett större ekonomiskt värde i skattebasen som så att säga automatiskt ökar den offentliga budgeten så att det alltid finns pengar att finansiera nya förslag med. Detta grundar sig i oviljan att öppet prioritera och skära ner i de områden som vissa väljargrupper kan tycka är viktiga.

Politikerna har dock ytterligare ett instrument som hjälper dem att prioritera ner utan att det går för fort eller skapar för mycket uppmärksamhet, och det är inflationen. Även utan tillväxt kommer siffrorna i budgeten öka varje år i takt med inflationen. Detta gör att det finns en summa som kan fördelas på nya förslag och förändringar utan att det syns tydligt att man tar från andra områden. Det vill säga anslagen fryses för de områden som man vill prioritera ner och efter hand minskar värdet av de medel som fördelas till dessa ändamål, genom att de har omfördelas till andra områden.

Det är inte heller så att den ganska stora tillväxt vi haft sedan 70-talet gör att vi har kunnat anställa så väldigt många fler lärare än vad som fanns då. Detta hänger ihop med att lönerna ökat i takt med tillväxten så att det offentliga ändå inte får mer för de pengarna som tillväxten genererat.

Summering

Så om ingen enskild del av samhället behöver tillväxten blir den naturliga slutsatsen att ingen behöver den, och då är det inte en korrekt beskrivning att påstå att samhället kräver eller bygger på tillväxt. Läs gärna också mitt inlägg om hur verklighetsfrämmande hela begreppet tillväxt är här: Tillväxt på låtsas

Kontanter, kontanter, kontanter

Den senaste tidens rapportering om Panama skulle inte kunna varit mer lämplig för bankernas strävan att förpassa svenska kontanter till historiens galleri. När dammet lagt sig kommer detta vara ytterligare en sten på lasset som till slut välter och bereder väg för det kontantlösa samhället.

Det behövs några samverkande faktorer för att åstadkomma en större samhällsförändring. Att förhindra skatteflykt är statens drivkraft för att eliminera kontanter och möjliggöra bättre kontroll av kapitalflöden. I sig ett hedervärt initiativ, som förefaller allt mer nödvändigt i ljuset av de senaste avslöjandena.

Rent säkerhetsmässigt finns också argument mot kontanthantering, och då är det inte främst rånrisken jag tänker på även om det ofta är den som tas upp i detta sammanhang. Nej, allt viktigare är olaglig handel av olika slag, till exempel: droger, svartjobb, beskyddarverksamhet, illegalt spel, skuldindrivning och handel med stöldgods. Utan kontanter skulle det vara mycket svårare att försörja sig som kriminell.

Bankerna har förberett förändringen genom att sprida och sponsra användningen av Swish som alternativ betalningsmetod, som fungerar i de flesta fall där kontanter annars skulle använts. Bankernas motiv är förstås att få kontrollen över våra pengar i än högre grad och kunna ta ut den där mikroskopiska procentandelen på allt högre summor.

Mot dessa intressen väger robustheten i kontanter som betalmedel som står emot de flesta typer av IT-haverier. Det finns också rena frihetsargument bakom argumentationen för kontanthanteringen, men det ger jag personligen inte mycket för. Har aldrig tagit del av ett sådant resonemang som inte bottnar i misstron på gemensamma lösningar och bilden av den egna förträffligheten.

Eller har jag fel? Är kontanterna en del av det demokratiska ramverket och en förutsättning för att hindra utvecklingen av en totalitär stat? Jag tror inte det, men räknar med att få ganska god insyn i hur det förhåller sig inom en tjugoårsperiod.

Att gömma 300 miljoner under porr

Vet ni vad det värsta är? Det är porrstjärnor!

Anders Bergström, kassör på kommunal, har blivit konfronterad med att prestigeprojekten Metropol och Marholmen gett fackförbundet kommunal förluster på 300 miljoner kronor med enda synbara fördelen att kommunals höga ledare kunnat bo och äta gratis i anläggningarna. Detta är dock inte det värsta med avslöjandena enligt Anders Bergström utan det faktum att fullt lagliga shower med korrekta tillstånd på Metropol haft medverkan av porrstjärnor.

Nu ska kommunal dessutom betala Anders Bergströms lön tills han går i pension vid hela 60 års ålder! Det blir ytterligare en miljon att lägga till de 300 som redan slösats. Detta efter att Anders Bergström själv bett om att få sluta.

Det är fegt och uselt att moralisera över sexarbetare i allmänhet, men i synnerhet när man själv är den som borde skämmas.

Bor du i ett konstverk?

Det finns fina och fula hus! Vad som är ett fint eller ett fult hus skiljer sig förstås beroende på vem man frågar, men det är inte så enkelt som att säga att det alltid är upp till betraktaren. Om man frågar mig så är många hus byggda de senaste sextio åren ganska fula. När det gäller fristående villor är de i stort sett alltid finare när de byggts som fristående villor där den som ska bo i huset har haft stort inflytande över dess utformning. Detta står i kontrast till likformiga exploateringsområden, eller ”enhetliga” som vissa skulle kalla det, .

Jag är själv uppvuxen på en gata med från början lantlig prägel med en bondgård och fruktodlingar. Under 50 och 60-talet förändrades karaktären för att på 70-talet och 80-talet då jag växte upp, snabbt ändras till ett vanligt villaområde i stadens utkant. Jag grät som fyraåring stora tårar när mormor och morfars fina gamla hus revs för att ge plats för en 70-talsvilla. Detta var dock inte det värsta utan det var istället de LB-hus som uppfördes i en strikt rad på ena sidan längs en stor del av gatans längd. Numera är de inte längre alla enhetligt bruna, utan de flesta är ommålade i en egen färg av husens ägare, så det förskräckliga uttrycket har mildrats något. Undrar dock hur länge dessa fula hus måste vara kvar innan de kan rivas och gatan på nytt kan få ett genuint vackert uttryck.

Frågar man däremot en slumpvis utvald arkitekt, en makthavare på stadsbyggnadskontoret eller på en av byggjättarna får man ofta ett annat svar på vilka hus som är vackra. Kan det vara så att jag har fel och inte insett storheten i de moderna likformiga husen? Nej, jag tror faktiskt inte det. Ta en titt på följande länkar om vilka hus helsingborgarna tycker är vackra respektive fula.

Helsingborgs finaste hus
(hus att välja på)

Helsingborgs fulaste hus

Till exempel det moderna konserthuset i Helsingborg nominerades till tävlingen om Helsingborgs vackraste hus. Jag gissar att det nominerades av någon ur eliten. Som enda modernt hus var detta med i omröstningen och borde locka röster från alla som föredrar moderna hus framför den äldre stilen. Som ni ser lyckades huset ändå bara skrapa ihop tio procent medan nittio procent fördelades på de mer klassiska husen. Och konserthuset är inte något nytt hus. Helsingborgarna har haft nästan hundra år på sig att vänja sig vid det. De tycker ändå inte att det är tillräckligt fint för att få mer än tio procent.

Jag är av åsikten att makten över stadens utformning ska ligga mindre i händerna på arkitekter och byggbolagens makthavare och i större utsträckning i händerna på stadens innevånare. Besök till exempel det helt nya hiskliga området väster om stationen i Lund, som aldrig borde byggts på det viset. Boendemiljöer borde inte vara konst(iga). Konst kan vara fint att titta på men makthavarna bor inte själva i konstverken, lika lite som Picasso bodde i någon av sina tavlor.

Därmed inte sagt att vi behöver hårda centralstyrda riktlinjer för stadens utformning likt Nazisternas kulturkontroll – tvärt om. En klump med betong på en blomsteräng är inte ful för att den bryter ett mönster eller ett kulturellt sammanhang, den är ful i sig själv. Jämför med att bryta mönstret genom att placera en solros på samma blomsteräng. Mångfald är ofta vackert, likformighet och modern arkitektur är ofta inte det.

Tryck upp oljepriset!

Vad skulle vara det lättaste sättet för oss att få upp oljepriset? En fråga som dryftats i alla möjliga konferensrum den senaste tiden. Lite oftare i Ryssland, USA och Norge än på andra ställen. Norrmännen kommer nog fram till att det inte är så mycket de kan göra något åt. När det gäller USA och Ryssland är det en annan femma. USA har världens största militärmakt och möjlighet till världens starkaste diplomatiska tryck baserat på denna. Dock finns i USA också starka intressen för att hålla oljepriset nere. Ryssland har en betydligt mindre militärmakt än USA som den kompenserar för genom att spela smått galen och ”trigger-happy”. Dessutom har Ryssland en hemmaopinion med mycket begränsade möjligheter att sätta käppar i hjulet för aggressivt beteende.

Nu verkar det som att Ryssland kommer att använda sin lilla militärmakt just i syftet att pressa upp oljepriset. Detta kan de förstås inte göra helt på egen hand givet de begränsade resurserna. Dock finns det alla möjliga grupper och makthavare i Mellanöstern som kan hetsas mot varandra så att ett krig som verkligen påverkar flödet av olja drar igång. Med rätt glasögon ser man att det är just detta Ryssland är i färd med i sitt engagemang i Syrien.

Detta inlägg inspirerades av Cornucopia? Saudi-Arabien hotar anfalla Assad och Syrien

Uppdatering: Nu verkar det var i full gång: Di: Ryssland har bombat i Syrien

Skulle detta vara framsteg?

Läste You Call this Progress?Do the Math. Gör det du också.

I korthet kan man beskriva det som att bloggaren tycker att den tekniska utvecklingstakten slagit av ordentligt de senaste sjuttio åren och exemplifierar med vilka fantastiska framsteg som människor upplevde de 65 åren innan 1950 jämfört med de år som förflutit sedan dess. Jag kan inte mer än hålla med om att de största tekniska framstegen gjordes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Men betyder det verkligen att utvecklingstakten minskar och kommer att fortsätta minska? Vad skulle behöva uppfinnas idag för att imponera lika mycket på oss som telegraflinjer mellan kontinenter eller flygmaskiner imponerade då de uppfanns? Jag ska lista några förslag, kom gärna med egna också:

Rymdresor till mars: Nej, det är egentligen bara en mindre vidareutveckling av månfärderna. Att också ta sig tillbaka däremot skulle imponera på mig.

Fritt svävande: Alltså att utan att förbruka energi hänga i luften och till synes upphäva gravitationen. Utan stor ballong förstås.

Tidsresor: Definitivt hög imponeringsfaktor.

Rymdresor till annan stjänrna: Den självklara sci-fi-drömmen.

Kommunikation med utomjordisk livsform: Det ultimata beviset på att människor inte är den enda intelligenta livsformen och potentiellt en källa till oanade nivåer av kunskap.

Som sagt, låt fantasin löpa fritt och kom med fler förslag.