Blogginlägget, på bloggen: gemensam av Torbjörn Vennström, inspirerade mig till att formulera en tanke som jag haft ända sedan det gick upp för mig hur så kallad klimatkompensation går till. Det var en sen kväll i en sommarstuga på Skaftö för två eller tre år sedan. Nedan kopplar jag min slutsats till påståenden i blogginlägget.
.
I texten – Den marknadsbaserade klimatpolitiken nära kollaps -menas att hur marknadmekanismerna fungerar i handeln med usläppsrätter utan hänsyn till de mål som politiker satt upp är ett stort problem. Vidare skriver Torbjörn Vennström att utbudet av utsläppsrätter är så stort och priset så lågt att det inte går att räkna hem investeringar i teknik som förbrukar mindre energi. Tvärt emot vad Torbjörn Vennström verkar tycka känns det för mig naturligt att marknaden i en sådan miljö inte heller investerar i miljöteknik.
.
Hur har då mängden utsläppsrätter bestämts då? Jo, det är politiker som förhandlat fram dessa, dvs politikerna har fastställt målen genom mängden utsläppsrätter. Alltså är problemet att politiker från olika länder inte kan träffa överenskommelser som leder till att CO2-ustläppen minskar, i det här specifika fallet genom att begränsa mängden utsläppsrätter så att en minskning faktiskt blir följden av systemet. För den som följt processen kring dessa förhandlingar de senaste åren är politikernas oförmåga att komma överens om minskningar uppenbara och borde inte ens behöva påtalas.
.
Varför klarar då inte politikerna detta? Jo, det beror i grunden på de krafter som politikerna svarar inför. Dvs företag , organisationer och befolkning i det egna landet.
.
Är det då kört när det gäller arbetet att begränsa CO2-utsläpp. Ja, så länge det finns så många demokratier som det gör kommer det aldrig bli fråga om några minskningar av koldioxidutsläppen globalt sett. Tillräckligt många väljare skulle helt enkelt avsätta regeringar som påtvingar dem stora kostnader för CO2-utsläpp. Och alternativet, diktaturer är jag inte beredd att införa generellt bara för att hantera klimatproblematiken.
.
Det är hög tid att satsa på förberedelser inför det varmare klimatet i världen.
[av Torbjörn Vennström] Sedan 1992 har världens länder förhandlat om hur man ska försöka motverka den globala uppvärmningen. Eftersom den viktigaste drivkraften till de ökande utsläppen av växthusgaser är den ständiga ekonomiska tillväxten, och de enorma vinster som hägrat i fossilbränsleindustrin, har det ju som bekant gått väldigt, väldigt trögt.
Visa originalinlägg 551 fler ord